Grannar och standen

I söndags morse åkte pappa hem och jag kan inte påstå att jag tyckte att det var den gladaste dagen på den här resan. Det slog mig i söndags när jag vaknade att jag var själv i detta stora land och att jag bara två stycken var av en är bortrest! När jag var mitt uppe i mitt ömkande knackade det på dörren och där ute stod det två av dem som bor mittemot och två av deras kompisar och undrade om jag ville följa med till Coronado. Jag måste verkligen ha sett roligt ut nyvaken, håret åt alla håll och tårögd, jag tackade nej. Vilket jag ångrade lite snare under dagen så jag smet upp och knackade på dörren hos Cindy när hon kom hem och frågade om dem hade några planer för kvällen, hon sa att dem hade det och att jag gärna fick följa med.

Först åt vi middag hos henne och hennes italienska rumskompis lagade maten, mycket gott! Sen åkte vi till en bar och drack och spelade biljard. I går var jag, Cindy och Christian på Pacific Beach i 6 timmar och jag lyckades så klart bränna mig, vilket jag lider av idag! På kvällen tyckte vi tjejer att det var vår tur att laga mat till Cindys rumskompis (om jag ändå kunde stava till hans namn!), så efter en del diskussion så bestämde vi oss för att åka till IKEA för att köpa köttbullar! Jag trodde väl aldrig att jag skulle känna hemlängtan än men jag fick nästan tårar i ögonen när jag la ögonen på Abbas Sill och Kaviar. Det är skönt att veta att det är lätt att ta sig till IKEA här så att jag alltid kan få tag på lite svensk mat, även om den råkar vara lite dyrare.

Idag har jag bara försökt at kurera min solbränna och tagit det lugnt. Jag skulle ha bowlat med christan, marco och några till men jag fick ett sms från ett nummer jag inte kände igen där det stod: ”Hey Holla when you can”. Vad svara man på det?! Jag frågade om det var bowlingen dem menade och vem det var men jag har inte fått något tillbaka så jag tror att jag ska stanna hemma och låna ett par filmer från Charlie.

XOXO